Denna stund var annorlunda

Det var som att jag kände det på mig. Jag agerade inte som jag brukar, det var som att jag kände det på mig.

Jag bad honom gå in först, jag höll handen och gick bakom.
De log mot mig, jag log tillbaka men lät honom sköta snacket. När vi kom tillbaka igen, skrattade jag till, men sa inget mer, log och lutade mig mot honom.
De pratade. Tittade på mig. Pratade om mig, och berömde.

Positivt. Ovanligt. Något som fick mig att må bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0